suzziek

Jag hör en massa tjat från massa olika hörn. Så jag kan börja med att förklara hur min egentliga vardag ser ut !!

 

 

- Och observera då att jag går upp oftast klockan 04:00 eller mellan ( 05:00 - 05:30 vilket är ytterst sällan )

 

Jag är trött som en björn när jag kommer hem , och ska trots det försöka hinna med min vardag som jag har krav på från arbetsgivare samt läkare för att nå mitt fulla potensiella mål för att må så bra som möjligt med hälsan.

 

Och i allt detta ska jag försöka även hinna träffa min familj / släkt ( som tjatar varje dag ) samt vänner.

Att ha känslan av att vardagen inte räcker till , att jag inte räcker till, ger en sån otroligt jävla inre stress så jag tror inte att någon förstår.

 

Inte ens min sjukgymnast lyckas boka mig för en tid då jag flertal gånger nu har avbokat tiden på grund av " stress - känslan jag har " och att jag måste prioritera att hinna med något annat för den dagen för att inte såra andra.

Som tillexempel mina små systrar!!

 

Jag blir oerhört less på vissa människor som fortfarande lever kvar i den bubblan om att fortsätta sitta hos varandra i flera timmar varje dag så som man gjorde när man var  yngre som i tonårstiden. Tyvärr så ser ju inte ens vardag ut så längre, hur mycket man än längtar tillbaka till den tiden så är den faktiskt över.

Har sakt det flertal gånger till Hun som också tjatar om att ens " vänner" inte ens hör av sig längre och man träffas/umgås inte längre, att det faktiskt kan vara så att man inte medvetet hör av sig utan att man helt enkelt är fullt upptagen med sin egen vardag, sitt egna liv att man faktiskt kan glömma bort att höra av sig och att det kankse inte händer lika ofta som förr . men för det så betyder det inte att man inte finns där när det behövs.

Det finns relationer / vänner som inte varit kontaktbara med varandra under flera månader / år på grund av olika anledningar som oftast brukar bero på flytt, men för det betyder det inte att vänskapen inte finns där om man väl ses efter 6 månader. Vad jag menar är att ibland ses man väldigt ofta och ibland kankse inte lika ofta utan att det kan gå i perioder, men för det så måste man väl ändå känna att man kan lyfta upp luren och ringa om det är något som är jobbigt eller om man bara vill prata med någon . gör man inte det och gnäller istället, och inte kan förlita sig på sina så kallade " vänner " som man säger bara umgås med sina pojkvänner så är det ju tilit som saknas i själva relationen till den som man kallar vän..

Jag som person är väldigt omtänksam, har stor empati och hjälper gärna till så gott jag kan.
Hör man av sig till mig och vill boka upp en dag för att träffas / göra något så är jag absolut inte omöjlig!! Börjar bli oerhört less på människor som bara skyller ifrån sig en massa strunt saker. Kom ihåg att IT TAKES TWO TO TANGO ! ! ! Aja orkar inte mer , Gottnatt bloggen.