suzziek

Godkväll.

 

Sitter hemma på soffan och tänker , vilket inte är bra när jag är ensam!

Har insett att jag blir svagare och svagare mentalt och har blivit något oerhört känslig.

Har inte samma hårda yta som jag har haft förut och jag är helt orklös.

Förstår inte varför jag låter mig själv att bli så påverkad ? Jag är nu en vuxen kvinna på snart 23 år.

Varför låter jag mig själv bli nertryckt ? Även om jag älskar mina föräldrar så är dom uppfostrade och uppväxta på ett helt annat sätt, trots de  så har jag fortfarande respekt för de och försöker möta dom halvvägs så gott de går , men när dom inte har förståelse för den jag är idag så känner man sig inte uppskattad, utan snarare som en besvikelse! Och att sitta och bära på den känslan är oerhört tungt.

Jag ska försöka rycka upp mig så gott det går och inte låta mig själv må dåligt på grund av andra personer.

 

Godnatt bloggen. Luv / Suz